Untitled Document

Easy All Shook Up
Ezco

GENOMFÖRT BJÖRNTEST
2009-08-03
Med gott resultat!

Augusti -09 åkte vi till Kennet Jonsson i Mullsjö, Nordmaling för att testa våra hundar på en björnatrapp.
Det kommer människor från hela norra Sverige för att testa sina jakthundar där. Björnen var uppstoppad, radiostyrd och mycket rörlig. De brukar lägga skinnbitar hos björnarna i Lycksele djurpark för att få den rätta lukten och ljudeffekter av en rytande björn spelas upp. Vi hade otur för ljudet var trasigt, men det funkade ju bra ändå! Vår finska stövare testades först, sedan Ezco och efter honom två gråhundar.

Det är ett inofficiellt test som liksom ett MH bedömer hunden för dagen.
Målet för en jakthund är att markera med skall och sedan ha modet att skälla fast björnen tills husse/matte kommer.

Testet gick till så att vi gick på en äng bakom en skogsdunge. När hunden fick vittring på låstasasbjörnen skulle man koppla loss och lämna hunden.

Tikko, stövaren, sprang runt björnen och var inte rädd, men inte så intresserad heller. Han är väldigt "hård" på att skälla även när han jagar hare och en björn var inget han tänkte jaga i onödan, så han var helt tyst. Efter ett tag stack han iväg för att hitta ett bättre byte. Testledaren tyckte att han hade stabil och bra mentalitet, han hade kanske träffat många skygga finnstövare?

Så var det vår tur.. Vi gick på ängen och fram till den öppning där björnen stod. Men Ezco kände ingenting så vi gick tillbaka en bit och tog en annan väg. Ezco gick runt ett buskage och sprang nästan på björnen, upptäckte den på ca 4 meters avstånd. Han började stormskälla samtidigt som han sprang tillbaka till mig. Där gjorde jag ett misstag, det var ju meningen att jag skulle lämna Ezco ensam! Men det glömde jag bort för att jag höll på att fotografera. Så jag stog kvar och Ezco fortsatte att stormskälla, helt tokig var han!Testledaren sade åt mig att komma och ställa mig brevid honom.

Ezco kämpade på och arbetade hårt med att få bort den otäcka björnen. Björnen växlade mellan att stå stilla, röra sig litegran, röra sig snabbt och långa sträckor och backa emot hunden. Det var stor skillnad när björnen vände baken till, då vågade Ezco genast ännu närmare sin fiende. Han var så upphetsad så att bakbenen darrade hela tiden och fradgan flög kring munnen. Svansen var hög och viftade kraftigt, det var ju både kul, spännande och läskigt på samma gång! Allteftersom tiden gick skällde han mer kontrollerat.

Det var häftigt att se hur han sprang, morrade, skällde, attackerade och kämpade för att försvara oss.
Ezco kollade ofta på oss, kanske för att se vår reaktion. Testledaren sade att han blev kaxigare när jag stod nära än när björnen var långt ifrån oss. Det var säkert så, eller så tyckte Ezco att så länge björnen höll sig på långt avstånd så var hans uppgift fixad, att hålla fienden ifrån oss! Och när björnen kom närmare igen så ville han jaga bort den!?

Risken med en sådan hund som Ezco som inte är jakthund tror jag är att han pendlar mellan flocken och björnen, och på så sätt kan locka björnen närmare.

När vi var klara sade en gubbe i publiken att " ja nog skäller han björn alltid"..!

Efter oss var det gråhundarnas tur. Den första markerade med några skall men drog sig sedan undan, sökte sig till husse och ville inte bli björnhund. Den andra jobbade och skällde på bra och stod kvar när husse gick iväg. Han höll större avstånd än Ezco och var rätt "sprättig". Han skällde hela tiden. När han gjorde det så stod han helt stilla, Ezco sprang mer fram och tillbaka. Jag gissar att det har med generna att göra, att skälla fast sitt byte kontra att valla det dit man vill ha det.

Det var ett roligt test och jag var SÅÅ STOLT över min modiga vovve som vågade skälla på björnen, då inte ens alla jakthundar klarade av det!